Tequilas

Förargligt att blogghelvetet ska till att krångla nu när jag äntligen bestämt mig för att
blogga å min nya bebis vägnar! =)
 - men jag fick in en bild längre ner -

Hon kommer hela vägen från eSthlmo via tåg, buss
och spårvagn. Den lilla Fian. ( Ska tilläggas, val av namn står min Pojke för). Jag fick välja
hund i alla fall, vilket är totalt viktigast - spec. med tanke på alla de smeknamn hon redan har,
det blir en tequila m.fl.

Anyhow. Idag var det besök hos vetrinären som gällde. Hennes andra vaccination.
Denna jycke (ska tilläggas) är det sötaste världen sett - enligt min åsikt och alla som
hittills inte kan låta bli att klappa henne vare sig jag övar på lydnad eller har annat för mig.
Det är väl helt enkelt sådant jag får ta och finna mig i som mamma till denna lilla.

Ibörjan var besöket hos veterinären riktigt roligt. Hon fick "Posa" tillsammans med en
bjässe till hund inför de i receptionen (foto och allt! O.o) Eftersom det var så ulligt
med liten + stor.



Sedan var det sprutan.. Eh, den var inte lika fin. Denna söta ängel förvandlas till världens monster
- bokstavligt talat -  och jag tror att det börjar med att hon får en smärre chock av sprutan i nacken, som
sedan hamnar fel och får henne att blöda en droppe, och sen var det kört..

Vi snackar inte bett eller tugg, vi snackar hysteriskt huggande - i mina händer. Och så liten som hon är så
får hon ju runt huvudet överallt och når mig hela tiden. Något roligt att den lite irriterade veterinären också
får sig en känga av hennes sylvassa nåltänder då och då. En burk med godis och ngra runt sig och en i handen
gör henne ngt lugnare. Men jag har småsår över hela mig.



Helt som förbytt!
   Inte nog med det var jag ju tvungen att kolla upp hennes kliande. Vilket givetvis var ngn form av mjäll eller kanske
kvalster (han visste inte redigt) och jag får icke-receptskriven behandling som kostar mig nästan tusen-lappen innan jag tar mig därifrån. Innan dess glömmer jag betala och säger; Hej och tack!
  Innan receptionisten påminner om att det inte är gratis med veterinärbesök (NÄHÄ?), återigen pinsamt.

Jag ursäktar mig med att jag befann mig i smärre chock fortfarande. Hon hade redan tidigare smitit ut då veterinären anlände till rummet och tagit sig vidare till operationssalarna, ohmy. Vi kan säga såhär, när hon blir 1 år och ska tillbaka så kommer ALLA på stället komma ihåg henne, och den som ger henne sprutan lär inte vara frivillig.

Gah. Efter detta går jag och funderar på hur jag ska ta itu med denna skitsak men som ändå kan göra min lilla älskling till en mindre form av .. ehum.. låt oss säga poltergeist i brist på ordförråd.

Jag har googlat och hittat ett recept som är värt ett försök.
Nyfiken?

Det handlar om att du så fort valpen sätter tänderna i dig skriker till ett Aj! Skrikigt tjutigt och för att få denne att inse att han/hon faktiskt skadar dig. Det är ju ett läte som djur kan ta sig till helt enkelt. Sedan kan man ignorera efter ett tag om hon inte tar det på allvar. Det verkar faktiskt funka riktigt fint... jag rapporterar efter ngn vecka och om inte det hjälper är jag i behov av bättre medicin!

/ Matte med vovve